Om man skulle kunna beskriva en känsla med ett ord, så vore allt de här en bomb. Som om hela min bröstkorg vill explodera av allt som finns här inne. Är de inte underligt hur mycke som rymms i en människokropp? Dels har vi massa organ och sånt och sen alla känslor och tankar. Vi borde faktist sprängas. Världen är fel.

Jag är trött och ensam, hatar när de blir såhär.
Har gosat med Sture hela dagen, han är bästa vännen i världen, älskade katt <3

Nothing make sence any more.