Ni vet,när man går sönder i tusen bitar inuti, när de kännns som inget kan laga en för pusselbitarna som höll ihop förut bara ligger och skrammlar och inte vet vart dom ska ta vägen? Så känns de i mig nu, jag hatar mig själv, för allt är mitt eget fel, de va jag som gjorde fel.
Jag kan inte be om ursäkt för de jag har gjort för de är oförlåtligt, men jag kan berätta en miljon gånger hur mycket jag älskar dig Adam, att jag är en idiot och antagligen inte ens värd dig, men jag älskar fortfarande dig.

Jag ska försöka börja blogga igen nu, måste bara börja om lite, inget kul för folk at läsa dehär men de måste ut.