Jag har länge saknat ett visst band och nu sitter jag här och ser deras videodiary och de Måpvärmer mig i hjärtat. Många säger att man itne kan säga att en band räddat en liv, och ursäkta språket, men dö! Jag kan helt ärligt säga att Kent och bandet jag snart ska presentera har räddat mina liv och sen får ni tycka vad fan ni vill men dom kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Så nu undrar ni, vilka är de egentligen som är så himla hemliga och så himla bra, jo de ska jag säga:

MY CHEMICAL ROMANCE

Ja, dom är extremt emostämplade och töntiga men fuck you säger jag. En av mina stora inspirationer och idoler är fortfarande Gerard Way. Visst lyssnar jag inte speciellt ofta på dom längre, kanske inte riktigt min stil men jag lyssnade ständigt på dom under en period i mitt liv och jag tror att dom påverkat mig väldigt mycket.
Jag kommer ihåg när jag köade i 7 timmar bara för att få en kram av Gerard och säga hur mycke jag gillar dem, att få se dom i ögonen och se dom i verkligheten gav mig en sån kick och sån känsla av samhörighet. Jag åkte till stockholm helt själv, ångest i hela kroppen, gråten i halsen, ja allt kändes skit men ändå åkte jag för de betydde så mycket för mig. Jag satte mig utanför Bengans, kön va lång. Efter nån timme började ett gäng tjejer framför prata med mig och jag hängde med dom i de resterande 6 iskalla timmarna. Jag kommer ihåg hur alla skrek av lycka när Gerard, Bob, Frank och Mikey krev ur sin buss och gick in, jag kommer ihåg hur vi stog och kollade in genom fönstret och bara väntade. Bara att skriva det här ger mig tårar i ögonen. Det va så fint. Just då va de lycka.
Jag tror väldigt mycket på att musik kan förändra liv, att den han rädda liv. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, MCR kommer alltid finnas i hjärtat.

You're not in this alone.
Let me break this awkward silence. 
Let me go,
Go on record, 
Be the first to say I'm sorry.
And hear me out.
And if you take me down,
Would you lay me out?
And if the world needs something better,
Let's give them one more reason now.