Min kropp är så sprängfull just nu, de vore nice om de va av alkohol eller kankse mat men nä de är känslor igen. Idag är de inte känslor som det brukar vara för helt plötsligt är de en salig blandning av lycka och sorg.
Lyckan har ett namn eller är en person eller en känsla, som alla säkert räknat ut så är de min kära pojke. Och nu låter jag klyshig och helt faderullan men jag är jävligt glad att jag ahr dig Alex.
Sen kommer oron, det äter fan upp mig och jag vill så gärna skriva och få ut allt men de går inte, de vill inte.
Såå de förblir tyst....