Idag när jag och en viss Alexander satt nere vid ån kom en man fram till oss, man såg direkt att han va full och de hjälpte ju inte när han frågade om vi kunde köpa ut öl åt honom för ahn va portad från systemet. Vi svarade så klart att vi faktiskt inte var över 20 så vi kunde inte göra det men då satte han sig bredvid oss och berättade sin livshistoria.
Han var 44 och hade mer eller mindre varit alkoholist sen han va 25, det började när han gjorde lumpen och de krökades på tåget hem. Han lyckades ändå läsa på universitet men sen sket det sig coh alkoholen tog överhand.
Det skärmmer mig att de kan bli såhär, världens trevligaste kille hamnar så fel och allt går åt helvete. Han va sjukt trevlig och berättade om hans plan att skriva tre böcker och hade tillockmed planer på vad dom skulle heta, visst jag förstår att de anatgligen inte kommer bli några böcker med tanke på hur mycket han drack och att han tog andra saker också, men ändå blir jag så ledsen när man ser sånt, varför?