Shit vilken Håkannörd jag har blivit, and I like it.

Jag tror att jag är kär i kärleken, kär i den där kittlande känslan. Jag är störtförälskad i att lyssna på Håkans kärlekstexter och bara gåtta ner mig.
Vad jag försöker säga är att jag är kär, eller de vet jag ju inte för de kan ju lika järna vara kärleken till kärleken som jag känner. Men jag är så uppe i varv och drömmer hela tiden, inte natt drömmer utan dagdrömmer om den där så man tycker ju att de borde vara kärlek men va fan vet jag. Så ser du dehär, Jag gillar dig.
Usch, jag är en såndär obotlig romantiker som drömmer mig bort i min egna värld. Om de ändå va som i mina drömmar.

Jag vet inte vad jag ville komma med dehär men trallalalalaa de skiter jag i :D