NU har jag haft min schampokaka i typ två och en halv månad och den börjar faktiskt ta slut så nu ska de köpas en ny. Är sjukt nöjd med den, den är myspys och luktar mums och ja drug som tusan är den.
Funderar på att köpa en annan sort som de är innbyggt balsam i, de verkar ju ovanligt smart torligt vis blir det det  Hybrid (svart) eller Godiva (gul) från Lush <3

Idag när jag och en viss Alexander satt nere vid ån kom en man fram till oss, man såg direkt att han va full och de hjälpte ju inte när han frågade om vi kunde köpa ut öl åt honom för ahn va portad från systemet. Vi svarade så klart att vi faktiskt inte var över 20 så vi kunde inte göra det men då satte han sig bredvid oss och berättade sin livshistoria.
Han var 44 och hade mer eller mindre varit alkoholist sen han va 25, det började när han gjorde lumpen och de krökades på tåget hem. Han lyckades ändå läsa på universitet men sen sket det sig coh alkoholen tog överhand.
Det skärmmer mig att de kan bli såhär, världens trevligaste kille hamnar så fel och allt går åt helvete. Han va sjukt trevlig och berättade om hans plan att skriva tre böcker och hade tillockmed planer på vad dom skulle heta, visst jag förstår att de anatgligen inte kommer bli några böcker med tanke på hur mycket han drack och att han tog andra saker också, men ändå blir jag så ledsen när man ser sånt, varför?

Jag har länge velat skriva nått ordentligt, inte korta inlägg om dagen eller om hur roliga människor i min närhet är. Jag villl skriva om de jag brinner för, vad som faktisk spelar en roll.
I min värld och min umgängeskrets har aldrig status vart nått viktigt, det har ju funnits där men inte direkt så vi har pratat om det men nu känner jag att det mer och mer blir tydligt hur viktigt det tydligen är. Ja jag kan ju inte sitta och ljuga, jag kan inte säga att jag inte bryr mig om utseende för då skulle jag ljuga. Men de skrämmer mig hur vårt samhälle utvecklas, varför bryr vi oss så mycket? Jag önskar verkligen att jag inte skulle bry mig om hur jag ser ut och inte bry mig om hur andra ser ut, jag vill inte dömma folk för de men hur gör man? Ser man en person på gatan är de ganska uppenbart att man dömmer personen efter hur den ser ut, ser jag en kille med långt rakt hår och skinnjacka tror jag ju direkt att han är hårdrockare och ser jag en kille med rakat huvud och bombarjacka tänker jag att han är nazist, men tänk om de inter alls är så? Dom kanske bara tycker det är snygg?
Så för att folk inte ska tänak lika om mig så klär jag mig på ett visst sätt, visst jag trivs i det men i mitt undermedvetna finns de fortfarande funderingar på hur andra ser mig. Så vem är jag? Jag skulle ge så mycke för att få veta vad folk tänker första gången dom ser mig, självklart tänker inte alla samma sak men jag tror ändå att det är snarlika tankar, snygg? söt? tjock? ful? VARFÖR BRYR JAG MIG?
Jag har ju alltid slagits med ångesten för mitt utseende, jag har alltid sett mig som tjock och de gör jag fortfarande även om jag har ändrat min syn och börjat gilla mitt utseende mer, sjukt snygga ben har jag ;P Sen kommer jag ju alltid tillbaka till mina ärr, jag skäms inte längre men jag hatar de faktum att folk faktiskt tänker saker om dom vilket jag i ju för sig förstår, de skulle jag också göra och jag gör de när jag ser andra tjejer med ärrade armar.

Jag hatar allt det här, varför tänker vi överhuvutaget på det?

Jag har nog världens gulligaste morfar.

M: Hörde du Carl-Jan och Lotta Bromé på radion igår?
S: Nee...
M: Ja dom är lite konstiga tycker jag... Jag tror dom har vart ihop.
S: Jaha ..... Men vänta, hon är ju lesbisk?
M: Jaaa men de tror jag nog han också är
S: ........ Va? Man kan ju inte vara lesbisk om man är man!
M: Nej ..... men han är nog gaj...
S: ?...... Va?... Eller JAHAA!

Lugn myskväll igår. Två öl och sen va Mikh helt slötsligt sjukt fnittrig och jag fatta naada. Själv va jag så vidirgt trött att jag somna på Alex inne på Max, vackert emd tanke på att vi satt och sov mot varandra medans Mikh sov på en bänk XP

Bakbakbak, nu har jag bakat sen 9 typ, i två timmar alltså och de har bara blivit skit, dom vill sig inte liksom. De är lite jobbigt för jag vägrar börja om. Men jag får försöka med plan B, vad det nu är.

Är att my mums place och de kryper i kroppen, dels för att jag inte har nått att göra, eller såklart det har jag men inget jag vill göra och dels för jag saknar en viss person, inte saknar kanske men längtar. Sen saknar jag mina kvinnor, kom hem och hit nu.

Jag skulle kunna skriva flera sidor om kärlek, vinkla det åt hundra olika håll, hur ont det gör och hur underbart det känns.
Min kropp försöker döda mig långsamt, känslorna far runt som galningar under huden och river och bits, det är jobbigt men ändå underbart. Eller nej inte underbart för de är drygt och jag kan inte koncentrera mig, visst älskar jag kärlekskänslorna som finns där, men jag hatar att sakna närheten, värmen och kramarna.
Sen dödar skolan mig, jag är så less på den och de är fan inte kul längre, troligtvis känner jag så för jag verkligen inte får ut ett skit av det, de finns ingen vettig anledning att stanna förutom att jag behöver slutbetygen.
Ja de är lite jobbigt och jag är en pessimist och då blir allt bara värre, och nej när alla klagar på mig blir de inte heller bättre

Idag mår jag bra, allt känns liksom så himla bra. Jag vakna och inte ens massa retande kunde ta ner mig från min glädje. Inte ens när jag tappa ett helt paket spagetti i golvet så all spagetti flög åt hundra tusen håll och jag fick krypa runt på marken och plocka upp det blev jag sur, och det gör till ovanligheterna.
Jag gillar den här känslan <3

Dagen började som ett svart moln, bakfylleångest på hög nivå. Jag trodde seriöst att jag skulle dö av ångest, allt va så jävla jobbigt och tusen känslor for runt i kroppen, trodde nästan jag va 14 igen. Men de gick över efter fruktyoghurt, ännu mer sömn, Twilight och mys och så klart mina små gulletussar som säger snälla saker och stöttar mig i mina breakdowns <3

Nu är allt bra bättre, snart ska jag duscha och sen ute i natten igen men dom bästa, vem vet vad som kommer hända ;)

Min kropp strejkar. Jag är yr så det är läskigt att gå och huvudvärken dödar mig. Antagligen beror allt det här på stress, nån slags psykisk stress som orsakas av alla känslor jag känner, det är weird. Jag behöver komma bort, jag behöver en helg helt för mig själv så jag kan slappna av.
Stressen beror nog på många saker typ som att jag hatar att bli kär och helt plötsligt har blivit det och halva dagarna beråst av att tänka på personen i fråga och allt, jag gör knutar i hjärnan. Jag säger väl inte att jag inte vill vara kär för faktiskt så gillar jag det men just nu känns de så osäkert och jobbigt.
Dessutom håller jag på att bli galen för att jag aldrig får vara ifred utan det är alltid massa ljud och människor runt mig, det blir liksom aldrig tyst, de funkar inte. Jag behöver en paus bara.

Jag har en ond finne på ryggen

Ja, kärlek. Svårt det där. Helt ärligt hatar jag kärlek men samtidigt älskar jag de men det är så svårt. Jag vill verkligen ha den där närheten, att bara ligga nära nån och höra andetagen och känna värmen från en annan kropp. Att alltid ha nån i tankarna och att de kittlas i hela kroppen när man tänker på personen, när en röst kan få en grå hemsk dag att plötsligt bli solig och underbar. Allt det där vill jag ha så himla mycket men min en del av min hjärna säger nej, den är livrädd för att bli lämnad och sårad. Att allt det där underbara dras bort och man står kvar där ensam. Ännu värre är det att blotta sina känslor, sitt innersta för någon annan, det känns typ som at hoppa ut för en klippa och hoppas nån tar emot en helt utan att veta.
Jag är så förbannat rädd för allt det här och jag hatar det, de stoppar så himla mycket för mig när jag alltid har den här rädslan i bakhuvudet. Men det ända jag kan göra är att kasta mig och hoppas jag inte störtar rakt ner i vattnet utan att i nåns armar ist.

Trött, bakfull och förvirrad, typ som de brukar vara efter en natt ute. Det va kul igår men lite förmycke förvirrade känslor som flög runt överallt.

Nu tycker jag ni alla ska bli medlemmar på den här fina sidan så vinner vi alla på det http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=46064

Dålig uppdatering för internet hemma suger, eller de finns helt enkelt inte :O så ni får lite roliga saker så länge

Igår när jag Adam, Olle och Martin va ute och gick pratar dom om att Martin borde skaffa lägenhet och tjej och hund.
O: Men jag kan va din tjej och Adam din hund
M: Haha ja
A: DU kan vara en hamster
S: Sure
M: Eller så kan du vara en kossa för du har ju en nosring
O: Bra sagt Martin, inte ett dugg elakt
M: Men jag tycker kossor är söta :O

XD

Kent är så jäääävla bra, tralalalala.

Jag är less, borde verkligen tänka på en fotoide men jag kommer inte på nått och orkar inte direkt komma på nått heller, en vecka är inte okej att tvingas göra en sån stor grej av blööööö

Vi ska bli fjotisbloggare allihop :O

Jag har så mycke jag vill skriva om men ibland känns det som jag  kanske lämnar ut mig själv lite väl, jag vet ju trots allt inte vilka som läser det här XP men det kommer komma smaskiga saker snart ^^

Va iaf hos doktorn idag och dom sa att det typ inte går att ta bort ärren och det känns faktiskt lugnt, jag tänker vara stolt över dom ist, jag har ju kommit förbi det.