Kollade just ner på mina armar, jag är så trött på dom. Eller egentligen så är jag inte trött på ärren, mer på folk som dömer mig för dom, vad är grejen liksom? Ja jag gjrode ett jävligt stort misstag när jag var yngre men ska jag lida för de resten av livet? Jag har mött så många olika åsikter och frågor, jag har inget emot frågor men de gör ändå  ont, jag fattar ju att folk undrar men de är en sån skam att säga "jag har skärt mig". De är ju just de, jag ska väl inte klaga för jag har ju själv gjort de här mot mig men får man inte göra misstag?
Värst är när vuxna människor som aldrig har träffat eller stött på folk med ärr frågar, har hört helt sjuka saker "Har du galna katter?" är nog den vanligaste, oftast orkar jag inte ens svara, blir mer ett "mhm" för vad ska jag svara, dom skulle nog inte förstå.
Jag önskar att jag kunde göra världen bättre informerad och upplyst om vad som faktiskt har hänt och vilket stort problem det är, de gör ju fortfarande ont i mig att se vad jag har gjort mot mig själv i kampen för överlevnad. Jag vill inte leva i en värld där jag blir dömd direkt och folk håller sig undan för dom tror att mina ärr är nått man ska passa sig för, ärren är en del av mig men inte min identitet.