Dom va bäst, men de är väl ingen nyhet?
De går nog inte att beskriva riktigt alla känslor som går igenom min kropp när jag ser dom, kärlek är en av känslorna och antagligen den känslan som fortfarande är starkast och som sitter kvar. Jag ville mest gråta för jag va så glad och lycklig för dom får mig att tänka på allt jag är glad över bland annat min finaste underbaraste Alex, jag kan inte leva utan hans luft i mina lungor, men också mina fina vänner och mina familj. Det är galet och antagligen få som förstår men Kent är mina hjältar, Jocke Berg är min hjälte, bäst helt enkelt, ingen kommer någonsin kunna vara lika bra på musik som dom, INGEN.